Pass på hunden - för huggormar!

HUNDAR OCH HUGGORMAR – BRA ATT KÄNNA TILL

 

Hur ser en huggorm ut?

De färger som finns beskrivna är grå, brun, gråblå, gulaktig, rödbrun, kopparfärgad, grön eller svart. Hanarna har en gråaktig färgsättning och honorna en brunaktig. Vanligtvis har huggormen ett mörkt sicksackband på ryggen men detta kan vara svagt och hos vissa individer saknas helt.

 

Vuxna huggormar blir upp till 65 cm långa men kan i vissa fall bli ännu längre. Honan blir oftast större än hanen.

 

Gifttänderna sitter längst fram i överkäken och är ihåliga med mynningar vid spetsen och kan liknas vid injektionsnålar. När ormens mun är stängd ligger tänderna vikta bakåt men fälls ner i rät vinkel mot käkbenet i samband med ett hugg. Om tänderna skulle skadas växer det ut nya.

 

Var finns de?

Vid stenrösen, skogar och åkerkanter. De är aktiva under dagen och de ses ofta nära vatten eftersom de är skickliga simmare.

 

Finns det andra giftiga ormar i Sverige?

Nej. Vipera berus är den enda giftiga ormen i Sverige.Det är också den medlem av släktet Vipera som har störst utbredningsområde av alla huggormar. Den är spridd från norra Spanien och Portugal och österut till Balkan och genom hela Asien till stillahavskusten. I norra Europa kan man hitta huggormen i Storbritannien och Skandinavien.

 

När brukar de bita hundar?

Störst risk för huggormsbett varma och soliga vår- och försommardagar.

 

Hur många hundar blir bitna varje år?

Ungefär 2.000 hundar men mörkertalet är stort. 4 % avlider varje år, dvs 80 hundar/år.

 

På vilken del av kroppen brukar hundar bli bitna?

Hundar brukar oftast (77 %) bli bitna i nosen/huvudet (svullnaden kan täppa till andningsvägarna). Näst vanligast är tassarna.

Bett i benen, tunga eller halsen anses allvarligare.

 

Vad händer med hunden efter ett bett av en huggorm?

Ålder, kondition och bet-ställe spelar stor roll.

Hunden kan skrika till just när den blir biten av en huggorm. Den bitna kroppsdelen svullnar upp inom 30 min och blir blåaktig. Giftets påverkan och smärtan efter själva bettet gör att hunden kan bli rädd, skaka, röra sig ostadigt och eventuellt hamna i chock.

Symptom kan visa sig upp till 1 dygn efter bettet.

Giftet sprids först lokalt kring bettstället, sedan vidare till blodbanorna via lymfsystemet. Spridningen av giftet i kroppen går fortare om hunden rör på sig (musklerna aktiveras).

Giftet kan orsaka blodbrist och kan ge allvarliga skador på lever, njurar och hjärta.

Lokal smärta, trötthet, nedsatt allmäntillstånd, kräkningar, diarré, minskad blodvolym (hypovolemi), lågt blodtryck/blodtrycksfall (hypotoni), utveckling av chock, oregelbundna hjärtslag (arytmi), koagulationsrubbningar samt onormalt snabb andning (takypné) kan också förekomma.

 

Långvarit nedsättning av konditionen har rapporterats.

En hund som blir biten av en huggorm flera gången kan visa allvarligare skada än tidigare även om det gått flera år mellan huggormsbetten.

 

Om min hund blir biten av en huggorm, vad ska jag göra?

En hund som blir biten av en huggorm reagerar ofta med stress, t ex att den vill springa därifrån. Det är viktigt att hålla hunden så stilla som möjligt för att undvika att eventuellt gift sprids för fort i kroppen. En liten hund kan bäras till en bil men en större hund tar man inte med sig under armen precis. Sätt dig ner och försök att lugna hunden innan ni går till bilen.

Ge eventuellt kortison enligt veterinärens ordination.

Kyl inte bettstället, det kan ge funktionsnedsättningar (rekommenderas av Apoteket dock).

All manipulation av bettstället (bandage, kyla, sugande eller liknande) avråds av Sveriges Veterinär förbund.

Uppsök veterinär snarast.

 

Hur snabbt bör jag komma till veterinär?

Så fort som möjligt, gärna inom 3 timmar.

 

Vilka behandlingar finns för hundar som blivit bitna av huggorm?

Oavsett vilken behandling som ges ska hunden hållas i stillhet minst 2 veckor efter ormbettet. Skador på inre organ kan visa sig efter lång tid.

All behandling görs beroende på hundens symptom. De vanligaste behandlingsinsatserna är något eller några av följande:

 

Antibiotika ges ibland i förebyggande syfte. Huggormar kan ha aggressiva bakterier i munnen och det kan leda till blodförgiftning (sepsis).

Kortison (glukokortikoider) minskar smärta (svullnad, rodnad, värk) och ger ökat välbefinnande, minskar vätskefylld svullnad (ödem) enligt vissa studier. Kortison dämpar effekten av ormens gift på vävnaden. Det svullnar inte lika mycket och gör inte lika ont om man behandlar snabbt med kortison.
                        Kortisonet minskar risken för allvarliga problem men tar inte bort den. Giftet påverkar ändå hunden.

Andra studier säger att det inte har någon effekt eller kan förvärra muskelsvaghet, öka nedbrytande processer i kroppen (katabolism) och orsaka försämrat immunförsvar (immunosuppression). Vissa författare påstår att det dröjer 4-6 timmar innan kortisonet verkar och då är förmodligen hundägaren och hunden redan på djurklinik så det är onödigt med kortison.

Sveriges Veterinärförbund skriver: Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett ormbett saknas. Effekten av en anti-inflammatorisk dos är svårundersökt vid naturligt förekommande ormbett med många variabler som inverkar, varför beslutsunderlaget för ställningstagande för eller emot kortison i dagsläget är baserat på antaganden. Att rutinmässigt ge kortison vid akut misstanke om ormbett är inte aktuellt, men det finns några situationer där medicinen kan övervägas. Kortison kan minska smärta och höja allmäntillståndet något – fördelen är en angenämare resa för hunden, nackdelen är att rörligheten kan öka.

 

 

Opioider, t ex Temgesic (smärtlindring) används vid ormbett. NSAIDs är kontraindicerade då ormgiftet ofta orsakar blodtrycksfall (hypotension) och giftet i sig kan vara njurtoxiskt.

Antihistaminer (förhindrar allergiska reaktioner) – vetenskapliga bevis finns inte i samband med ormgift.

Adrenalin (allvarliga allergiska reaktioner), ges helst intravenöst.

Intravenös vätsketerapi (vid chock, förebygger njursvikt, blodtrycksfall, späder ut giftet)

Antiserum. Bäst effekt fås innan hunden får svåra symptom. I allvarliga fall kan antiserum mot huggormsgift ges. Det finns i dagsläget 2 olika antiserum, European Viper Venom Antiserum ”Zagreb antivenom” (kostar 7.000 kr, används till hund) och Vipera Tab (kostar 30.000 kr, används till människa). Studier finns på människa men inte på hundar. Ormserum kan ge biverkningar.

Hundar kan få serumsjuka (sen överkänslighet), dvs de kan insjukna 1-2 v efter motgiftsbehandling. Behandlas då med kortison och eventuellt antihistamin.

 

Vad kostar det att vårda en hund på djursjukhus som blivit huggormsbiten?

C:a 15.000 kr (år 2013).

För hundar som måste ha intensivvårdsbehandling kostar det 10.000 kr – 15.000kr/dygn. (år 2013).

Vid antiserumbehandling tillkommer minst 7.000 kr.

 

Den sammanställning jag presenterat ovan är hämtad ifrån Apoteket, Sveriges Veterinärförbund, FASS, examensarbete av Jessica Berger 2007 veterinärprogrammet vid SLU m fl.

 

IRL (in real life)

Min förra hund, Nellie (fast hon var registrerad som Tös) blev biten av en huggorm vid Tullgarns slott söndagen den 8 maj 2011 – och jag minns det som om det var igår. Jag såg att hon plötsligt lyfte upp vänster framtass. Hon sa inget, gick ett par steg och stannade sedan med tassen i vädret. Jag gick tillbaka någon meter där jag såg att hon ryckte till sig tassen – en stor, svart huggorm med zick-zack mönster på ryggen väste åt mig. Min man bar henne till bilen och vi åkte direkt till ett djursjukhus. Vi var på plats inom 50 minuter. Hennes vänstra framben hade redan börjat svullna upp ordentligt. Personalen rakade hennes vänstra framben – 2 illröda märken efter huggormens bett syntes tydligt.

Hon lades in, fick dropp (för att späda ut giftet), metadon (smärtstillande, påverkar nervsystemet) och fentanyl (starkt smärtlindrande). Veterinären berättade att hon ylat och skällt nästan oavbrutet i sin bur. De tyckte att vi skulle ta hem henne och fortsätta behandlingen hemma. Vi hämtade henne den 9 maj på eftermiddagen. Hon hade på sig Durogesic (ett starkt smärtlindrande depotplåster). Natten blev hemsk. Hon gnällde, pep, trampade runt hela tiden, hässjade och bukandades. På tisdag morgon den 10 maj åkte jag in med henne igen till djursjukhuset. Hennes ben hade svullnat ännu mer, hon hade fått flera stora vätskefyllda ödem på kroppen, delar av hennes kropp var blå-lila. Hon blev inlagd direkt. Fick ännu mera smärtlindring och dropp av olika slag. Jag hämtade henne den 12 maj 2011. Hon överlevde och blev sedan friskförklarad efter några veckor. Men det var en pärs.

 

Ha en skön vår önskar

Ann Bubère

Hundfysioterapeut/Hundmassör/Hundinstruktör